[Swedish post] Om att coacha sig själv: förändring av tankemönster och att hitta strategier!
Vardagspsyke's publikation: Om varför jag tar använder coaching och terapi på mig själv i de utbildningar jag går!
Jag har gått flera kurser i coaching av Transformation Academy. Det är många timmar spenderade på KBT, REBT, konstterapi och andlig vägledning med mera. I skrivande stund går jag fördjupningskurser i coaching, och lär mig även nya tekniker som exempelvis mindfulness-typ av coaching.
Medans jag lär mig om hur jag ska hjälpa mina (framtida) klienter så kan jag säga att bara genom att gå de här kurserna hjälper jag mig själv. Jag är min första klient. Det är samma i min utbildning till beteendeterapeut och när jag utbildade mig till socialpedagog. Jag mår bra av att studera coachning, och allt annat jag har (och fortfarande) studerat.
Det är ingen överdrift att säga att det hjälper mig i mitt vardagliga liv att ha coaching-strategier jag lärt mig, samt veta hur exakt man sätter upp rimliga mål och delmål. Hur man jobbar igenom överväldigande känslor och hur man framför allt tar sig igenom det som är svårt, att lära sig stå ut. Det har även hjälpt mig mycket att ändra min attityd till världen och livet och mitt eget tankesätt till det bättre. Världen har egentligen ingenting den är skyldig mig. Jag pratar givetvis inte om mänskliga rättigheter som alla har rätt till nu, så som skydd, mat, rent vatten, säkerhet etc.
Jag pratar om allt annat som vi tror vi behöver och gjort oss förtjänta av, men som egentligen bara är privilegier, saker så som att vi måste ha en viss karriär, eller “förtjänar” att alla människor runt omkring älskar eller tycker om oss. Det är inte rimligt och det kommer inte ske. Vi kommer aldrig bli nöjda om vi tänker att vi borde och måste så himla mycket.
Just “borde” är ett ord jag inte gillar, och det sa en terapeut tidigt till mig som jag hade i min yngre vuxna ålder. “Man ‘borde’ ingenting!” sa hon alltid, och just då förstod jag inte vad hon menade. Nu gör jag det. Man kan istället säga “Jag skulle vilja att det blev såhär” eller “jag föredrar att mina kolleger tycker om mig”. Men inte att de ‘borde’!
Vad det kallas är REBT - Rational Emotive Behavior Therapy, som är föregångaren till KBT - Kognitiv Beteendeterapi. Det finns något som kallas “The 3 basic ‘musts’” som lite förenklat betyder att det finns tre olika typer av borden/måsten som människor tror de förtjänar eller måste ha. De sakerna är exempel, om vi tar hur folk ser på en enligt dessa 3 basic musts (“framgångsrik” är bara ett exempel nedan, och kan bytas ut mot vad som helst, snäll, duktig, lärorik, hårt jobbande etc):
Jag ‘borde’ vara framgångsrik. Alltså att du sätter press på dig själv.
Andra ‘borde’ se mig som framgångsrik. Alltså att du sätter press på andra.
Världen ‘borde’ se mig som framgångsrik. Alltså att du sätter press på världen.
Många människor hamnar i denna tankefälla utan att de ens tänker på det. Istället för borde kan man istället tänka något i stil med “Jag skulle föredra att andra såg mig som framgångsrik” exempelvis. Men om de inte gör det är det heller ingen katastrof. Det är det tankesättet jag själv utvecklat och som jag själv vill hjälpa andra utveckla. Att det är okej att vara den man är, man måste inte så himla mycket.
Jag lär mig och jobbar mycket med REBT eftersom jag gillar det synsättet på terapi. Jag gillar modern KBT med såklart, men REBT har verkligen fastnat hos mig och jag gillar dess lite “wake up-call approach” till klienterna. Ingen tramsande, utan bestämt men med ett trevligt och varmt bemötande. Det är det jag själv behövde i mitt nyss fyllda vuxenliv - någon som var bestämt men vänlig på samma gång.
Jag förstår såklart att den taktiken inte fungerar på alla, men det är just därför jag läser och praktiserar andra terapi- och coachningsformer med som exempelvis ACT, konstterapi, mindfulness och KBT. Man tar det som passar för var och en.
Men jag ville ändå dela med mig av detta. För någon kanske detta är totalt revolutionerande och helt nytt!
Du har nått slutet av artiklen.
xx Tricia Joy